N

Fick mig en funderare igår. Pratade me en kompis på MSN.

Hon frågade hur det va med mig och hur allt gick i plugget å så.

Jag svarade att jag mådde bra å att skolan är riktigt intressant å rolig.

Då svarade hon mig, vilket fick mig att hajja till lite;

"Gud va kul att höra att du säger så. Inte ofta man får det svaret från dig. Va glad jag blir att du trivs."

Vilket då ledde mig till min funderare. Är det så hemskt verkligen?

Shit va jag måste ändra mig isf! Vill inte vara en bitter gammal hagga som är neggo å mår dåligt hela tiden.

Herregud det är ju tragiskt. Jag är ju 22 bast.

Jag ska festa, va glad, leva livet å det största bekymmret ska typ va hur jag får bort navelluddet från naveln.

Inget annat. Så enkelt ska det fan va. Ne detta måste jag ta tag i.

Det går inte att folk uppfattar mig såhär å det värsta,(!) att inte ens jag reagerat på det förräns nu.