N

Jag är en konstig varelse.

Trodde verkligen att jag skulle må bra å få rättsida på
 
det mesta i mitt liv genom å åka ner hit igen. 

Jag var ju långt ifrån att ha löst mina problem i våras men jag

arbetade mycket med dom å kom en bra bit på väg.

Nu efter sommaren å tillbaka här känns det som jag är back på ruta ett.

Det är en känsla som ständigt gör sig påmind, kan inte beskriva den riktigt.

Men den är enormt tröttsam å kämpa mot vareviga dag.
 
Särskilt när man inte vet hur man ska få buckt me den.

Det är nåt som saknas, känner mig så tom, men jag vet fan inte va det är.

Det tar så jäkla mycket energi å vara jag.