I tryggt förvar
Jag har precis sett räven igen. Jag får aldrig se de fluffiga rävarna, som tydligen är mer rävaktiga, uatn bara den här lilla fjutten som ser ut som nån smal kayote eller en större katt. Trist. Han stirrade på mig å min bror jag trodde först han skulle komma över vägen å bita mig men sen sprang han iväg åt ett annat håll.
Nu sitter jag i mitt rum med fönstret på vid gavel å lyssnar på syrsorna å känner varma små vindpustar då och då. Det är såna här stunder jag önskar att jag kunde stanna tiden å bara låta allt av såhär i evighet. Det är en sån trygghetskänsla och jag är hemma. Mamma å pappa sitter ute å småpratar men annars är det bara syrsorna som hörs. Härligt. Det här är riktig sommar när den är som bäst, å som den va för nåra år sedan när jag bodde hemma å allt va tryggt å problemfritt.
Kan inte beskriva känslan. Trygghet är det enda som dyker upp å som kanske kan ge en någorlunda förklaring. Det är speciellt å vid såna här stunder mår jag SÅ bra å önskar att jag kunde stanna här för alltid.
Såhär ser det ut där jag sitter just nu
Kommentarer
Trackback