Överallt samtidigt

Usch, den här bloggen känns som en riktig sorgeblogg nu för tiden.

Igår va det iaf en bra dag, när solen skiner så skiner ja me. Kom på mig själv me att gå å småle när jag skulle möta C. Blev en bra promis där mycke togs upp. Nice.

Idag regnar det å åskar men är ändå väldigt varmt ute. Jag vaknade efter att ha drömt en dröm som gjorde att jag hade värk i armarna, ont i bröstet å va nära till tårar. Hmm, dålig start. Sen ringde det å jag fick lite mer panik fast jag borde vara glad över att AB (just det Haggis, jag har fått jobb på ditt kära jobb å ska numera tillbringa dagarna me Tråke) ringer. Varför ser jag bara det negativa hela tiden å målar upp hur dåligt det kommer gå för mig? Fett jobbigt.

Igår hörde S. av sig å vill ses. Jag är ju jag, å försöker genast slå knut på mig själv för att fixa så jag är på rätt ställe så vi kan ses. Varför? Om S.vill ses så är det inte jag som ska fixa det!Nu slutade det iaf i kaos å jag fick sån klump i magen för hur jag ska kunna träffas, åka till Lund å jobba men också må bra?

Som tur är har jag fått lite vett i huvvet och bokade INTE en bilj till Lund BARA för S. skull, vilket jag skulle gjort för några månader sen. Däremot har jag funderingar på att boka en dyrare bilj, som går senare på dagen, för att jag ska hinna träffas. Suck. Ni hör ju hur det låter.

Jag måste försöka att inte hänga upp mitt liv på vissa personer. Det är jag sjukt bra på. Och jag tar livet av mig själv när jag försöker slå knut på mig för att tillfredställa alla som inte gör ett skit för mig å bara gör att jag mår dåligt. Vilket resulterar i min eviga orosklump i magen å känslan av att inte va värd någonting alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback