N

Det här är ett litet utdrag ur en krönika jag läste. Så himla vettigt. För såhär är det ju å det måste jag verkligen börja tänka på oftare. För man blir faktiskt inte lyckligare av att va tillsammans med nån utan man kan vara lika lyckliga som singel. Läs, peppas, kom till insikt och LEV för i helvete!

Om det enda sättet att bli lycklig för dig, är att skaffa pojkvän, tycker jag synd om dig! Lev ditt eget liv! Ni "icke-singlar" måste för guds skull sluta se singellivet som en tragedi. Med det är det inte sagt att jag inte har svackor som singel, precis som jag hade när jag var förlovad med min sambo. Men nu vet jag att den enda som kan göra mig genuint lycklig är jag själv. Hur varierar från person till person. Själv blir jag lycklig av att hjälpa nyindvandrade flyktingar, engagera mig politiskt och ibland svira på stureplan och dricka redbull vodka.

När det känns tungt, tänk på allt fint du har i livet. En klyscha, men det brukar få mig på bättre humör. Om livet som party-singel ibland känns ytligt, kan jag garantera att med åren känns sambolivet likadant. Parmiddagar, perfekta julkort på dig och din man på den "perfekta" resan, perfekta designmöbler, den perfekta bebben...

Slutsats: livet blir inte midre ytligt för att man inte längre är singel, man bara slutar märka att det är ytligt. En dag kommer jag också stå där och le Pepsodent-smile på julkortet, men innan dess ska jag förverkliga mig själv. Vilken mardröm att vakna upp och inse att enda anledningen att man inte går runt och deppar om dagarna är att man har en skäggig typ på andra halvan av sängen. Uh, säger jag!