N

Man får en hel del tid att fundera på när man sitter hemma å inte gör så mycke.

Jag vet inte riktigt om jag kanske gjort ett misstag. Det är så lätt att göra förhastade saker när man inte tänker sig för riktigt å är lite halvt förblindad av saknad. Det är helt sjukt va jag kan påverka mig själv alltså. Jag får sånt tryck över bröstet så jag får svårt att andas ibland men att ta sig upp på morronen är betydligt lättare nu å det behövs inte lika mycke pepp. Fatta va lätt en människa kan bryta ner sig själv egentligen. Helt galet. Men jag tror det är nån som gen som går i arv i min släkt för folk har en tendens att va jävligt olyckliga, självkritiska å självutplånande. Dåliag egenskaper som man kan jobba bort men jag har det ändå där nånstans.

Som problem, framförallt killrelaterade, klarar jag inte att lägga åt sidan å gå vidare bara. Jag lägger det inombords vilket får mig att må sjukt dåligt i hela kroppen å gör att sjunker ner i nåt skumt depp tillstånd där det mesta är eländigt å allt bara gör så jäkla ont.

Det finns dom som har det mycke värre jag vet men mitt hjärta är fan trasigt alltså. Riktigt riktigt mosat. Å nu tänker jag va singel å bitter för alltid. Eller träfaf en jäkla nörd som är så kär i mig att han aldrig lämnar mig.