Förkortat liv
Precis vaknat efter en lite svettig natt. Vaknade mitt i natten å vahelt stirrig över vart jag va. Kunde verkligen inte komma fram till vart jag befann mig å mitt hjärta höll på att banka ur kroppen. Jag vet inte va jag hade drömt innan men nåt otäckt tror jag eftersom jag va livrädd när jag vakna. Reste på mig iaf å lyckdes skickligt undvika att trampa på bärbara datorn som stod på golvet å öppnade min dörr å kikade ut. När jag såg tvn i tvrummet fattade jag va jag va nånstans men jag va tvungen att efter det ligga i sängen ett tag å lugna ner mig för mitt hjärta bankade som galet.
Helt sjukt att jag alltid ska ha mardrömmar när jag kommer hit eller till Öland. Förra sommaren å sommaren inann det, när vi byggde huset på Öland, drömde jag att mina föräldrar råkade bygga in mig på loftet. Fatta paniken när man vaknar i ett becksvart rum å inte kan orientera sig. Det är ren och skär skräck tills man kommer på att man faktiskt lever å inte är med om det som hänt i drömmen. Herregud jag tror jag förkortar mitt liv några år här varje gång jag blir ihjälskrämd.
Idag kanske jag har turen att få träffa Cissi, ska bli skoj isf. Inte många kompisar som har tid me en nu när de jobbar å inte bor här längre. Suck. Jag är så vilsen. Totalt lost. Va ska jag göra me mitt liv? Va ska det bli av mig?
Jag blir fan knäpp av det här å det enda som håller mig igång är att det komemr bli bättre snart. När alla tankar lagt sig å jag kommit in i ledigheten kommer det gå snabbt å ontheten kommer försvinna. Tankarna komemr ios inte försvinna men det kan jag leva me. Dom finns ju me mig dygnet runt alla dagar om året ändå så jag får lära mig att stå ut.
Helt sjukt att jag alltid ska ha mardrömmar när jag kommer hit eller till Öland. Förra sommaren å sommaren inann det, när vi byggde huset på Öland, drömde jag att mina föräldrar råkade bygga in mig på loftet. Fatta paniken när man vaknar i ett becksvart rum å inte kan orientera sig. Det är ren och skär skräck tills man kommer på att man faktiskt lever å inte är med om det som hänt i drömmen. Herregud jag tror jag förkortar mitt liv några år här varje gång jag blir ihjälskrämd.
Idag kanske jag har turen att få träffa Cissi, ska bli skoj isf. Inte många kompisar som har tid me en nu när de jobbar å inte bor här längre. Suck. Jag är så vilsen. Totalt lost. Va ska jag göra me mitt liv? Va ska det bli av mig?
Jag blir fan knäpp av det här å det enda som håller mig igång är att det komemr bli bättre snart. När alla tankar lagt sig å jag kommit in i ledigheten kommer det gå snabbt å ontheten kommer försvinna. Tankarna komemr ios inte försvinna men det kan jag leva me. Dom finns ju me mig dygnet runt alla dagar om året ändå så jag får lära mig att stå ut.
Kommentarer
Postat av: gaggan
haha jag kommer ihåg när du ringde mig och berättade om den drömmen :D haha. ett år sen typ. det har gått snabbt. puss puss
Trackback