N

Jag har typ gått me på nåt nu som jag inte riktigt fattade hur jag kom in i. Hm en pakt typ. Ganska skumt. För egentligen är det ganska meningslöst detta som vi håller på me. Alltså det är inte det att jag inte kan dra mig ur utan mer att jag inte vill. Eller hm, på ett sätt vill jag ju dte men jag vill ju samtidigt fortsätta även om vissa sätter käppar i hjulet.

Man kanska ska försöka ta dagen mer som den kommer å inte leva så himla stirrigt som jag gör jämt å ha reda på allt å placera in allt i fack. Nu är vi det å nu är vi det å nu går vi vidare till det här stadiet. Kanske ska go with the flow bara så löser det sig till det som är det bästa till slut. Typ så som alla snubbar verkar leva. Hhaa. Ett soft å bekymmerfritt liv. Det vore ju nåt för det är egentligen baar min hjärna som skapar problemen av sig själv.

Ah. Ja du. Lätt är det inte. Stanna eller gå? Kan man bara ha en kul tid och va säker på att det sedan bara va en kul tid å inget mer när man åker? Så man inte sitter där å storbölar me ett hjärta som värker. Usch jag vet inte. Det blir alltid så jäkla komplicerat. Undra om det beror på mig eller dom jag möter? Jag kanske drar till mig problemen. Suck. Ja det löser väl sig som sagt. Hoppas jag.