N

Nu börjar den här paniken som Magda snackar om, sakta smyga sig på mig. Jag vaknar oftast me en klump i magen över det som snart kommer hända. Usch. Är tvungen att ligag kvar ett tag för att peppa upp mig själv å palla resa på mig.

Dagarna går så sjukt snabbt å jag vet seriöst inte va jag ska ta mig till när studentlivet är slut. Ja, jag vet, ganska fjantigt å tänka på det nu. Snacka om att slösa energi på nåt som inte kommer hända än. Bättre å leva i nuet. Ta dagen som den kommer. Blablala. Jag kan ju inte.

Men alla människor, det här livet. Ja, jag vet inte. Suck. Det måste nog upplevas. Svårt att beskriva med ord.

Och nu är det fan bara en vecka kvar å jag får paaaaanik. Det går för fort. Stoppa tiden någon. Please.