N

Jag funderar på om jag har drabbats av Maggan symdromet eftersom jag är så jäkla trött hela tiden.

Fast jag sovit 9 timmar i natt så får jag knappt upp ögonen. Känns som nån lagt två kiloklumpar på ögonlocken.

Jag har vart sjukt duktig iaf å klarat av alla jobbiga telesamtal å allt känns bättre nu när det är fixat å bokat.

Nu är det bara det jobbigaste kvar. Pust. Men jag ska väl överleva detta me. Kämpa på, kämpa på!

Å till de som tycker att jag bara skriver klagoinlägg i denna blogg så kan jag bara säga att det tänker jag fortsätta med. Ni har absolut ingen som helst aning om va jag går i genom just nu så klagoinlägg är det minsta jag ska få skriva i MIN EGNA blogg.

Nu ska jag tillbaka till Lund. Tåget går om nåra timmar. Ska bli både härligt å jobbigt. Blandade känslor. Puss!