N

Haha. Det är så sjukt vilken tur jag har. Glider runt på en räkmacka utan att behöva anstränga sig spec mycke.

Fatta vilket liv man lever. Hur man kommer sitta där på ett grått kontorsjobb å stirra ut å tänka på allt skoj man gjorde under den här pluggtiden. För det är ju helt sjukt hur man lever. Vilket glassarliv.

Som tur är har jag ju aldrig haft ett sånt jobb ännu där jag känt att jag hellre tar livet av mig än går dit. Eller jo ett men då sa jag upp mig efter en månad. När jag jobba på tidningen, å det va ändå ett år, så hade jag det jävligt glassigt. Tror det av många där som tyckte att det va lite för bra för att va sant för mig. Jag glassade runt med eget rum å va me på möten å shit utan att ha någon som helst erfarenhet å Tanja backade upp mig hela tiden. Vi var värsta teamet å va på luncher å snackade bort halva jobbardagar. Haha. Det va sköj. Fan va oseriös jag är.

Jag tror aldrig jag vill bli vuxen. Jag vill alltid ha den där lite pirriga känslan av att det kan hända nåt skoj imorn å att det inte bara är jobbet som väntar. Jag vill vara glad å lycklig över det liv jag lever precis som jag är nu. Annars är det ju fan ingen mening. Jobba på ett pissjobb som nån jäkla transportsträcka till amn går i pension å sendör. Ehhhh. Nej tack!