N

Helt otroligt. Jag, typ världens slappaste människa, sitter uppe med värkande ögon å knappar febrilt på tangentbordet. Detta är väl inget ovanligt, tänker ni. Men jag kan upplysa er om att jag inte sitter på MSN å chattar mig galen utan faktiskt seriöst, hur osannolikt det nu än låter, sitter å PLUGGAR.

Seriöst, jag har ingen feber och var normal senast jag kollade. Kanske har hjärnan fått nån form av solsting? Jga vet faktiskt inte riktigt vad som hänt men så här seriös var det länge sen jag var. Jag kan ju om jag vill men det är bara det att jag inte velat sen årskurs nio ungefär. Det var typ då jag la ner plugget å sen har jag glidit fram på nåt bananskal å på nåt vänster alltid klarat mig me kompletteringar å snälla lärare. Det är den enda förklaring till hur jag faktiskt lyckades ta mig ur gymnasiet med någorlunda vettiga betyg med mig.

Jag är så inne i mitt skrivande att jag till och med glömde att svara på Brorsans mess här för typ nåra timmar sedan vilket resulterade i att han oroad ringde alldeles nyss å undarde om jag levde. Eftersom jag alltid hör av mig, särskilt när det gäller sms. Haha. Det va lite skoj. Hna hade en sån oro i rösten unegfär som jag skulle dött eller nåt. Herregud. Ja det va sött ju.